Jag är en kustmänniska
Jag trivs bäst i öppna landskap ... nära havet vill jag bo! Detta återspeglar en del av min själ ... jag är en havets människa, även om havet och vattnet kan vara skrämmande och farligt - så måste jag bo vid öppet hav - för att trivas. Vatten är en viktig beståndsdel i mitt liv, framförallt då detta öppna och vida hav - som jag är uppvuxen vid. Och vistats på så mycket under hela min barndom och ungdomstid. Mina morföräldrar ... dom hade en stuga som låg långt ute till havs och detta innebar ju att man tillbringade mycket tid i båten ... och vid stranden och på bryggan ... Havet kan ju också vara väldigt farligt - har ju själv hållit på att drunkna som barn - så jag vet vad denna "farlighet" innebär! Men havet betyder också så mycket, många fina upplevelser som är såå vackra, tänk er bara ett glittrande blankt hav en ljuvlig sommardag, klucket när man sitter vid en strand eller ligger på en brygga ... bara att titta ner i vattnet är ju så härligt. Och vattnet kan ju också svalka en svettig och varm kropp ... Att dessutom få plöja vågorna med en båt en härlig sommardag när havet är alldels spegelblankt ... Jag minns som barn ... hur jag tittade ner på sandbotten utanför morfars stuga ... det var riktigt som vågor i sanden ... inga stenar - bara varm härlig och mjuk sand! Härligt för barnafötter ... För att trivas där jag bor, så måste jag ha havet att kunna titta på ... är en typisk kustmänniska! Skulle nog inte trivas att bo i inlandet - även om det också är väldigt vackert - jag skulle nog få "lappsjuka" och vantrivas om jag bodde några mil in i landet bara ... så känns det för mig! Havet är en del av mig som person helt enkelt! Hur är du själv uppvuxen, i inlandet, vid en insjö, i skogen eller vid havet och kusten?