Ångest och panikattacker
Jag läser i så många bloggar om ångest, skuldkänslor, utbrändhet, värk. Varför mår vi människor så himla dåligt frågar jag mig? Varför?? Är det uppväxten, samhället, skolan, kompisar, arbetet som rår för att vi mår dåligt? Det är nog allt detta och många andra orsaker skulle jag tro. Allt detta passar nog in på någon av alla dessa stackars människor som inte mår bra.
Men det här med ångest - panikattacker ... för mig som aldrig - tack och lov! - har haft detta ... känns det så fruktansvärt hemskt att människor skall behöva må dåligt av någon orsak. Att denna ångesten tar överhanden och styr människan och dess liv. Jag vet ju inte hur något av detta känns ... så jag har så svårt att sätta mig in i dessa människors situation. Men jag läser ju i deras bloggar om hur fruktansvärt dåligt dom mår. Vilka mörka och hemska tankar en del faktiskt har ... och så många riktigt unga människor också! Detta med att må psykiskt dåligt har ju ingenting med åldern att göra ...
Så många som sitter där ensam med sina tankar varje dag och varje natt - tankar som till slut blir dom övermäktiga och det kan bara sluta på ett sätt!! Ingen hjälp att få, ingen som lyssnar, många berättar nog inte hur dåligt dom mår heller.
Att inte kunna sova på grund av sin ångest, inte kunna arbeta och fungera i samhället på grund av sin ångest och panikattacker. Tänk så hämmad dessa människor blir, avskärmade från sitt eget liv. Utestängda och utelämnade till sina tankar ...
Jag kan inte säga mera än att jag tycker så synd om alla stackars människor, oavsett om det gäller psykiskt eller fysiskt lidande dom har! För oavsett vilket, är det ju ett handikapp och något som gör att dessa människor mår så dåligt!!!